amysbelive

Den vuxna världen har tagit dessa ungars barndom. Jag kan inte se det på ett annat sätt. Var finns rättvisan?

Ikväll satt jag & tittade på lite kort, & med glädje såg jag på alla bilder som jag tagit när M varit här, vilken skillnad det var från dom två första besöken på korten, mot resten av gångerna. Men med sorg i hjärtat & klumpen i halsen så insåg jag att det var inte verkligheten som nu råder.

Det värsta är att det är vi folket som låter det hända, om, & om igen. För det diskuteras vitt & brett på olika internetsajter hela tiden. Och vi folket gör ingenting åt saken fortfarande efter så många år. Varför ska det sittas & diskutera om en massa ovesentliga saker, som på FB-tråden t.e.x. som om vem som är trovärdig eller ej, & inte för glömma alla osanningar som kommer som en löpeld hela tiden mm. Vilket skit prat, så ovesentligt, att ni bara orkar. Dygnspridare kommer vi aldrig ifrån, okej, men detta, herregud, kan ingen se vad det leder till.

Är det svårt att förstå att oavsett vad som sägs på FB-tråden eller andra forum om Pa, så är han den enda som M & D har förtroende för. Det hjälper inte att spekuleras om någon är lämplig eller ej, för M & D finns det bara en som är det, oavset vad någon annan tycker. Det enda som händer hela tiden istället är att dom (M & D) får ännu mer bekräftat att världen är emot dom (M & D). För dom ( M& D) är det ren smutskastning mot den enda som har stått upp för dom i alla år. Sen om man anser att det är rätt eller ej är har inte folket rätt att dömma, för det är så är det. Fattar ni???

Personligen så finns det bara en sida för mig, & det är inte dom vuxnas sida, det är barnens, jag har aldrig haft behov eller intresse av att sitta & säga till patetiska människor som gottar sig i andras problem att t.e.x. att Ma har gjort så eller att Pa skulle ha gjort si, (eller vise versa).
Det enda jag har gjort är att berätta min egen historia här på bloggen, jag har inte använt namn utan endast egna förkortningar. Sen har jag lagt ut M:s brev eftersom Catta tog bort dom i sin blogg, (Catta hade sina skäl till det), syftet var att M ville ha ut sin berättelse.
Det skulle heller aldrig falla mig in att gå in på någon annans blogg för att kommentera idiotiska påståenden, eller på något av alla forum som finns, & sen sitta där & diskuterar om andra människors liv. Nej tack. Jag har ett eget liv, det räcker för mig, jag har inga tomrum som behövs fyllas för att må bättre.
Ytterligare ett tecken till på att FB-tråden verkligen har gått över styr är att det dragits in personer som inte ens längre är i livet, skäms, skäms. Finns det ingen skam i kroppen på folk längre?. Man får hoppas att dom inte vänder sig i graven som ordspråket säger.. För skam går verkligen på torra land nu..

Sen till det här om min lilla blogg. Den fina/barnsliga lilla "ROSA BLOGGEN" som jag tidigare har sagt så var mitt enda syfte med den att se om det kunde hjälpa M & D på något positivt sätt, så jag tog en färdig mall, som var snabbt & enkelt. Men åter igen ser man hur människor ska hitta något att spekulera om. "om en Rosa BLOGG".. Hallo, leks det i sandlådan eller? Kan det inte sättas fokus på det som är det viktiga ämnet istället.
Syftet med bloggen som jag berättat i mitt första blogginlägg, det var ju att berätta en liten bit av min historia om hur tiden var innan M rymde, vilken relation vi hade, om hur M var som person, hur hon (M) mådde, vilka planer hon (M) hade, & en sak ska ni veta, M är en klok & begåvad tjej, med båda fötterna på jorden, fast hon (M) hade gått igenom så mycket.

Så nu undrar jag finns det verkligen inte en enda vettig människa i detta avlånga land som kan försöka sätta sig in i barnens (M & D:s) berättelser på riktigt, för det skulle räcka långt. Sanning kommer att visa sig snabbt. Det ena leder till det andra.
För vem gav oss rätten till var & en att sitta & dömma om vad som är rätt & fel? Jag har sagt det förut & säger det igen... Den dagen någon tar detta på sitt bord & börjar rensa i skiten så kommer guldkornen fram.
För tro det eller ej, "Att tro sig veta sanningen är inte som att veta sanningen". Saker kommer att hända, "POSITIVA", för dom kommer.

Sen en ELOGE till er alla på FB.tråden som ändock är vettiga i diskutionen, som försöker balansera upp & gallra ut det ovesentliga gojjan. En klapp på axeln till er. Ni ger hopp till att det faktiskt finns medmänniskor, ni kämpar tappert att sanningen ska synas.

Så oavsett åsikter eller vad man tagit ställningen till, så tror jag att vi är överens om att barnen måste få höras.

Tack för ordet